…om det passar honom. Så tror jag att fler som har hundar av rasen Siberian Husky skulle kunna beskriva hur det går till på promenaden. Vissa gånger vore det fint att ha hundar som var lite lättare att bestämma över, men just vår äldre hundgubbe Gordon har en väldigt bestämd uppfattning om att han har rätt mycket att säga till om när det gäller t.ex. val av promenadväg.
Något som däremot är lite anmärkningsvärt är hur bra hunden är på att förstå husse och vad denne tänkt sig. Han kan tolka minsta osäkerhet i kroppsrörelsen och tar det som ett tecken på att husse inte bestämt sig och passar då på att med en stark viljekraft överförd till husse med koppelkraft visa vilken väg han tycker man ska ta just denna dag. Som tur är så har många år av övertalning fått honom förstå att husse inte ändrar åsikt bara för att hunden bestämt annat så han accepterar numera rätt snart beslutet och återgår till att göra hundsaker.
Den yngre hunden är betydligt mer som hundar i allmänhet. Han vill göra sin husse och matte (och alla andra människor också för den delen) så glad som möjligt och rättar sig rätt snabbt efter beslutet om vägval.
Man kan också på promenaden se den osynliga kommunikationen som sker mellan hundarna. Båda två kan med en ytterst liten fördröjning sätta nosarna i backen på exakt samma fläck som antagligen luktar jättespännande, eller när en ekorre hoppar i trädkronorna och den ena hunden upptäcker och den andre kommer som ett skott oberoende av tidigare aktivitet.
Den skicklige hundtränaren skulle nog kalla våra hundar för både otränade och ohyfsade. Jag håller med.
