Idag skriver Norrbottenskuriren om en mätning som SIFO gjort på uppdrag av SBAB. Den visar att 31% av svenskarna är oroliga för sina bolån och att de är så stora i förhållande till vad man tjänar.

http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6836080

Att köpa bostad är troligtvis den största kostnaden man tar. Idag kostar en bostad i en större stad allt från ungefär en miljon till precis hur mycket som helst. Möjligheten att låna pengar har dessutom begränsats så att man måste ha en viss del till en kontantinsats för att komma åt att låna tillräckligt för att skaffa sig en bostad. 75% går att låna till, 10% går att använda som topplån men 15% är sådant som man måste ordna fram pengar till antingen genom eget kapital eller ett väldigt dyrt lån utan säkerhet.

Låt säga att en bostad kostar 2 miljoner kronor. Då måste man ordna fram 300 000kr i kontantinsats. Därtill ska man amortera topplånet på 200 000kr på 10 år. Resterande bottenlån på 1 500 000kr tar man ofta utan att amortera och skulden kommer inte att minska.

Jag skulle nog säga att om 30% oroar sig för sitt lånande till boende så är det allt för få. Priserna på bostäder har blivit enormt stora och det går inte längre på ett rimligt sätt att amortera på de stora bottenlånen på ett bra sätt. Om man skulle amortera på bottenlånet i exemplet ovan skulle man för att ha betalt av 1,5 miljoner kronor få amortera över 4000kr per månad i 30 år!

Nu är det nog så att inflationen kommer göra så att det löser sig i längden ändå, men jag tycker verkligen att boendet om man vill bo i närheten av en stad handlar om att ta väldigt stora risker med de summor det handlar om.

Det trista för unga människor är att de måste ta en enorm risk i början för att kunna bo någonstans medan de som redan varit med i karusellen kanske haft möjlighet att följa med uppåt och därmed inte drabbas riktigt lika hårt som den som aldrig haft bostad tidigare.