Tag Archives: import

Manualer på svenska

När man sätter produkter på den svenska marknaden måste produkterna ha en svensk bruksanvisning om det inte är helt uppenbart hur produkten ska användas. Det betyder att de allra flesta produkter ska ha en svensk bruksanvisning.

rgb-styrenhet-colorwheel

Vi har importerat våra första produkter till EU och det är riktigt mycket jobb när man ska göra allt på rätt sätt. Just nu jobbar vi på med de svenska manualerna till produkterna. Först ut är en styrenhet till LED-strip med ett färghjul med touchfunktion som man kan styra precis vilken färg man vill att ljuset ska ha eller att välja bland något av de 18 inbyggda programmen.

För att skriva manualerna har valet fallit på det väldigt klassiska LaTeX-formatet då det blir väldigt prydligt och man kan hantera revisioner av dokumententen i ett vanligt källkodshanteringsverktyg så man kan hålla reda på alla utgåvor och vad som rimligen skickats ut till kunderna. Det lär ju bli några revisioner så här i början.

Varför väljer man en så ålderomlig teknik som LaTeX för att skriva manualer när det finns Microsoft Office och Word? Ja den frågan lär jag nog aldrig kunna svara på med ett rimligt svar som någon kommer tycka är ok. Jag gillar helt enkelt hur dokumenten ser ut samt spårbarheten i hur dokumentet sett ut i alla sina tidigare revisioner tack vare att det är ett textformat. Dessutom är det ett formatteringsspråk som jag använt i 20 år och hyggligt behärskar.

Något jag slås av när jag börjar med att skriva manualerna är att jag kollar på andra manualer. De känns ofta som om någon student fått i uppgift att översätta med t.ex. Google Translate, men när man väl sitter där med en massa text och underliga formuleringar där någon som inte har engelska som modersmål skrivit så är det verkligen inte lätt att få till det bra.

Kollar lite på mina leverantörers bruksanvisningar och ser att rätt många fuskar en hel del med manualer (och andra saker också för den delen som gäller när man har strikt produktansvar och ska följa Naturvårdsverket rekommendationer för märkning av produkter bara för att nämna några saker).

 

Det fuskas med CE-märkningar

I en allt mer internationell värld inser jag efter att ha kollat runt lite hur mycket det egentligen fuskas med CE-märkningen därute. Mycket är CE-märkt på produkterna bara för att man ska få sälja till Europa, men om man börjar syna det där så ryggas det snabbt tillbaka och man skyller på andra.

Det blir tydligt för elektriska produkter hur mycket som slarvas med CE-märkningen. Märkningen är tänkt att vara en sorts möjlighet för att konkurrera på lika villkor där samma krav ställs på alla produkter som förs in i EU.

Strikt producentansvar

Vi har inom EU ett strikt producentansvar där den som tillverkar (inom EU) eller importerar (när produkten tillverkas utanför EU) är ansvariga för att produkten ska vara godkänd för att användas och uppfylla reglerna för CE-märkningen. Vilken uppsättning regler som gäller beror vad det är för typ av produkter. I mitt fall arbetar vi med elektroniska komponenter och här innefattar CE-märkningen förutom generella kapitel också lågvoltsdirektivet (LVD) och att produkterna inte får störa annan utrustning genom (EMC). Om man för in produkter bör man vara väl påläst kring dessa och också själv göra en bedömning om den CE-märkning som tillverkaren (eller utländska återförsäljaren) man köper av verkligen klarar kraven.

Elsäkerhetsverket för elektriska prylar

Det som kan hända, om någon upptäcker ett fel på din produkt, är att anmäla detta till kontrollmyndigheten som för elektroniska prylar är Elsäkerhetsverket. De har då möjlighet att undersöka produkten du säljer och om det vill sig illa kan den bedömas farlig och beläggas med återtag från konsument. Du är då med ditt strikta produktansvar skyldig att återta alla produkter du sålt från konsument. Säljer du så du har ett kundregister över exakt vilka som köpt det kan det vara en hanterbar manöver, men har du kanske sålt via andra kanaler kan du åka på att t.ex. annonsera i tidningen kring återtaget.

EG-försäkran

eg-forsakranFör att syna om leverantören verkligen har någon CE-märkning kan du kolla hur det står till med EG-försäkran. Det är ett dokument som beroende på vilken typ av produkt det handlar om kan se lite olika ut. Som producent ska du nämligen kunna uppvisa både handlingar som styrker CE-märkningen och en EG-försäkran om du anmodas att uppvisa dessa. Det är dessutom så att dessa ska förvaras hos den som för in produkterna till EU.

 

Det kommer mera…

När man för in produkter i landet ska dessa rapporteras till Naturvårdsverket och så ska du se till att vara medlem i en organisation som tar hand om att återvinna produkten efter dess livslängd. Vi importerar inte själva något, men skulle vi göra det skulle vi varit med i Elkretsen som är en organisation som arbetar med att hantera återvinning av elektroniskt skräp. Man behöver då dessutom en försäkring mot Naturvårdsverket där det ska finnas pengar avsatta för att ta hand om produkterna som ska återvinnas under rätt många år framåt. Detta har man för att undvika problemet med att ett företag går i konkurs och då inte kan betala sina återvinningsavgifter.

Det kostar inte många kronor, men allt för många syns där ute utan att de är medlemmar någonstans.

Sugen på att importera nu?

Måste erkänna att varje gång jag tittar närmare på det här med import och surfar runt efter nya möjliga leverantörer, så är det oerhört bekvämt att jobba med duktiga importörer i Sverige. Allt kan ju inte gå vägen förbi grossister och lokala distributörer.

Ska skriva mer om det här med import och CE-märkningar, men det får räcka för den här gången!

Anslutning till återvinningsorganisation och import

Nu har tiden kommit för att testa köpa hem några egna produkter från Asien. Det krävs en hel del förberedelser med registrering på olika ställen för att kunna komma igång. Något jag sett att många slarvar med är att ansluta sig till en organisation för hur produkterna ska tas om hand när de inte längre används och ska återvinnas. Registrering och rapportering ska ske till Naturvårdsverket som är kontrollorgan för återvinningen.

Naturvårdsverket kräver en finansiell garanti med antingen fonderade pengar eller försäkring för att ta hand om avfallet när det blivit kasserat och hamnat i återvinningssystemet eller som felsorterat i hushållsavfall.

Det är en hel del att sätta sig in i när man ska importera. Man har som importör inom EU ett strikt produktansvar vilket gör att man aldrig kan skylla på någon annan om produkterna skulle visa sig vara farliga eller innehålla förbjudna kemikalier.

Man kanske kan tro att alla CE-märkta produkter verkligen är ok att använda, men en granskning vi gjort visar på att en stor del av CE-märkningarna är förfalskade. Till en CE-märkning hör en EG-försäkran som i detalj bekriver vilka standarder produkterna klarar och med underskrifter av tillverkaren. Ska man få tag i dessa kan man inte handla via någon grossist utan måste ha direktkontakt med tillverkarna. Helst ska man nog också besöka dem för att bilda sig en uppfattning om företaget och dess produkter.

Lite beroende på vilka sorts produkter man tänkt köpa in kan det vara klokt att be ett lokalt labb analysera och kontrollera att produkterna verkligen är det tillverkaren säger att de är.

När man sedan fört in produkterna i landet ska man givetvis betala tull och moms på det verkliga värdet, något som kan vara svårt att få Kineserna specificera korrekt. Man ska också uppge sitt EORI-nummer som ska användas vid import. Man skaffar ett EORI-nummer via Tullverket.

När produkterna sedan säljs på marknaden ska försäljningen varje månad deklareras till återvinningssystemet.