Vissa dagar känner man att man lever. Det är sådana dagar som man antagligen borde stannat kvar i sängen och ringt chefen för att berätta att man inte har lust att stiga upp.
Tyvärr är det så just med arbete att om man inte tar itu med det som känns jobbigt och är något litet, så ligger det kvar och gnager och flåsar en i nacken så snart man ska göra något roligt.
Idag är arbetet väldigt intressant och spännande, men just dessa tre veckor har varit ovanligt riviga, vilket också är anledningen till attt bloggen inte fått någon uppmärksamhet.
Nu är det däremot dags att konstatera att man börjar bli för gammal för nattknappande IT-konsultarbete. Ögonlocken är tunga och det enda som hjälper för att bota den åkomman är sömn, så nu blir det till att bekanta sig med kompisen kudden.